Den enda lista du behöver för att klara nyårsfiret

Publicerat av Daniel Andrén den

Vi närmar oss bokslut och 2020 kommer likt en skenande Hasse för att erövra 2019. Här kommer en subjektiv, olåst (du kan swisha mig på…) topplista. Kanske håller du med om något. Kanske håller du inte med om en stavelse. Oavsett vad undanbeder jag mig vänligast invektiv oavsett dina känslor kring texten. Ok, here we go, som E-type sa.

Årets…

Genombrott: Vimlar av genombrott i årets upplaga av IFK Göteborg. Ett tufft beslut måste således tas och årets genombrott begicks av en framtida landslagskapten. Da Graca gick från att vara ifrågasatt och rent oönskad till att bli kallad som reserv till U-21-landslaget och sedermera uppkallas av självaste Janne Andersson till januariturnén. Jag blir inte extremt förvånad om KDG nyper granens plats i EM-truppen framåt vårkanten.

Poängmaskin: Paka och Nygren stod för imponerande poängsnitt och oj vad saknade de var framåt hösten. Jag får nog säga att Paka drog det längre strået (Nygrens monsterförsäljning till trots). Det glödde om Paka och vi var många som tänkte som Fylking. Nu hoppas vi på att Paka kommer i ordning igen och ges chansen att åter dominera allsvenskan.

Vändning: Årets mest väldokumenterade förvandling kanske, men Elfsborg hemma. Det stod 0-0 och läget kändes fullkomligt hopplöst. Mina tankar var vilade på en lång höst med eventuell kvaldramatik. Plötsligt, från ingenstans, tar Blåvitt tag i taktpinnen och efter det släppte man inte på gasen under våren.

Comeback: Utanför såväl allsvenskan som IFK Göteborg, men Kennedys nyvunna lugg är givetvis värd en rejäl hyllning. Han verkar för övrigt inte vara den enda som utökat hårbeståndet i år.

Katastrof: Laddat ord. Så bör läsas utifrån kontext här. Domarnivån. Nu påstår jag inte att Blåvitt tappade tabellplaceringar på grund av domarna. Men, Djurgården hade inte vunnit guld om Nygren fått sin straff när Erik Johan..Berg kapade junioren efter att ha blivit tunnlad. I samma match åker Giorgi på ett andra gula efter att ha snubblat, alla missar åt andra hållet till trots.

Bubblare 2: Förbundet gjorde sitt bästa för att stjäla den ärofyllda titeln från domarna när de flathänt släppte all rim och reson och helt sonika gav Östersunds FK en plats i superettan. När de ändå höll på lät de udda vara jämnt och lät den grovt ekonomiskt dopade klubben spela kvar i allsvenskan.

Hemvändare: Vibe sticker och får därför stå åt sidan för Tobias Sana som blandade landslagsklass med att vara osynlig. Extremt höga toppar och chansen finns att han blir en attraktion värd entrépengen nästa säsong.

Attraktion: Många vänsterbackar lär kämpa med sviktande psyke efter 90 minuter mot Hosam Aiesh.

Sebastian Eriksson: Sebastian Eriksson mot Djurgården. Ord överflödiga. Adla honom.

Nyårsraket: Det small kanske inte så mycket vare sig i närkamper eller vid avlossade skott. Men Hasse Yusufs debutsäsong i de finaste av färger gav eko genom hela Europa. Premier League-klubbar sas vara intresserade av hans tjänster och det kan man lätt förstå. Med sin förmåga att ständigt vara på rätt plats, att trots sin något blyga uppsyn kunna sätta skräck i försvarare genom maxlöpningar för att komma in i press har han varit otroligt rolig att beskåda. Dessutom slår de där silkeslena fötterna knappt några felpass.

Allt-i-allo: Står mellan Toko och Sebastian Eriksson. Eriksson har spelat på varje position i backlinjen. Toko kom som mittfältare men växte ut till en fullgod högerback. Seb vinner väl på teknisk KO på grund av fina insatser som högerback. Otroligt! Önskar honom en ny vår och att han ska få lyfta en pokal eller två i år.

Mörker: Efter fem mållösa matcher och tappad tätkänning började det kännas lite kämpigt. Vad hände där?

Dumstrut: Undertecknad. Efter första matchen var jag övertygad om att Poya inte var rätt person för uppdraget. Ibland är det skönt att ha fel.

Tobias Hysén (Skyttekung): Robin Söder. Blåvitt bidrog i hög utsträckning till landslagets januariturné och kan det inte vara så att även Söder har en chans på en plats i EM om allt går som det bör?

Närmar mig nu slutet på den här årskrönikan och vill med emfas betona att samtliga inblandade i årets säsong förtjänar ett onmämnande. Men alla platsar inte på den här listan. Det är trots allt elitidrott vi sysslar med.

Judas: Skulle vara Vibe då. Kommer hem och rättar till skutan genom sin blotta närvaro och får lite matchträning på köpet. Väl fit for fight lämnar han KG för sista gången och avslutar säsongen i Danmark. Nu skojade jag lite bara. Vibe är givetvis ingen Judas. Lillebror Ohlsson kanske ska ha den, eller så är det ingen som gjort sig förtjänt av den i år.

Gott nytt år!


Kategorier: Krönika

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *