Det är något visst med att se matcher i efterhand. Jag minns när jag och farsgubben såg sammandrag av landskamper (vill minnas att man också såg matcher med fördröjning?) och en gång smekte Pär Zetterberg in en frispark och vi jublade som galna, trots att matchen sedan ett par timmar var över. Det var helt normalt. När jag idag gör samma sak känns det som ett ska vi säja eljest beteende? Jag raderade resultatappen (måste återinstallera den), stängde av notiser från Facebook, twitter och förklarade att det här är normalt. Så gör man när man är på resa. Sedan nattade jag barnen, tio minuter tidigare än brukligt är, och satte på spänningen. Det var en fin stund att titta på något som pågår samtidigt som det sedan länge är över. Historiens vingslag fläktade där jag satt med en ljudlös dator.
Och ni kan historien. Ni vet hur många titlar Blåvitt vunnit. I vilka tävlingar. Idag märktes det att också spelarna var medvetna om det. Vi är IFK Göteborg – vilka fan är ni? De första 20 var imponerande och sedan bara fortsatte förnedringen under resterande 25 av första. Vilken pondus man spelade med.
När Robin Söder sedermera rullade in 1-0 av bara farten fick jag 94-vibbar. Pappa mer eller mindre rev husvagnen när Sverige gjorde mål i någon match jag sedan länge somnat ifrån. Nu var det min tur att nästan väcka barnen.
Vill lyfta August Erlingmark idag. Vilken insats, han vann boll, han passade boll, han blev bortdribblad av stackars Jarl för att sekunden senare täcka ett skott avfyrat av densamme. När August sedan vräkte upp bollen i krysset vaknade faktiskt ett av barnen och jag har väl upplevt stoltare tillfällen i livet.
Nästa vecka väntar Peking hemma och det ska nog kunna gå bra, om vi bara lyckas peta dit bollen. Schlättas Maradona kommer antagligen inte göra så många fler mål i den vackraste av tröjor (får skärpa till kroppsspråket, för övrigt). Ska Söder lyckas göra mål tre matcher i rad? Räcker ett mål? Hasse gör det fint i Pakas roll och besitter många av hans egenskaper, synd bara att avsluten är en av dem.
I övrigt stod Affane för ett intressant inhopp och Titi stod för en finurlig passning till Giorgi, som kanske kan avgöra nästa helg, vid närmare eftertanke, som väl borde satt ett mål minst idag.
Må gott!
