Falkenberg borta

Publicerat av Daniel Andrén den

Redan när vi satte oss på tåget borde vi anat oråd. Tåget vi åkte med hade fått resetillstånd till Stockholm, varför vi fick stå och vänta, åka tillbaka till centralen för att äntligen dra iväg söderut. Tåget var fyllt till bredden av supportrar och en och annan barnfamilj. Hade ogärna jobbat ombord på det tåget eftersom att medhavd dryck är otillåten. Men, personen som gjorde det gjorde det förtjänstfullt.

Falkenberg då. Jo, här hade man dukat fram finporslinet för gästerna från Göteborg; solen sken och människor var glada och hjälpsamma, trots att de verkade peka åt olika håll när vi ville ha strandens position utpekad. Jag tänker inte tråka ut någon med en längre reseskildring, men jag observerade att en och annan hade missat att smörja in sig. Rökbengalerna (heter de ens så) på stranden möttes med spänning snarare än ilska och det var en härlig stämning hela dagen och tågfadäsen var sedan länge glömd.

Väl på arenan möttes vi av ett skapligt effektivt insläpp. Väl inne på arenan möttes vi av en alldeles för liten ståplatsläktare och det känns som att man sålt några fler biljetter än nödvändigt där. Fredrik Risp såg väldigt frågande ut när han kom innanför grindarna.

Risp sneglar på träläktaren.

Matchen började väl ungefär som väntat. Ett Falkenberg som ville visa sig från sin bästa sida efter 6-2-förlusten i förra omgången kämpade och fick viss utdelning i form av chanser. Jag tror att vi har en framtida allsvensk mittback i Da Graca. Han är väldigt lugn med bollen, han är ganska snabb, han vinner en del (bör kanske vinna mer?) nickdueller, men han är lite valpig och het. Han följer med spelare i fel lägen och ställer ibland till det, men jag tror att det handlar om rutin.

Blåvitt kontrar och får till ett par avslut och Vibe ser ganska pigg ut. Men någonstans i mittenskedet av första halvlek blir han sittande på mittlinjen och slutligen utburen på bår. Jag har noterat att Noah Alexandersson värmt upp. Ska han få komma in? hinner jag tänka innan jag ser att det är nummer 16 som ska ersätta Vibe. Yrvädret från Skövde. Kanske har jag varit för hård i min kritik gentemot honom tidigare, precis som jag var mot Poya, men det är inte läge att krypa till korset ännu.

Sargon har emellanåt en fin touch och han slog ett par fina lyror igår som väl borde ha förvaltats bättre av Giorgi (mer om honom längre ner). Men han flyttas för lätt, han har inte vuxit in i den allsvenska kostymen och nu har han faktiskt fått spela en del. Vässa armbågarna, gå dit smäll på, det ser inte ut att göra ont att möta honom. Nu har jag inte spelat på den här nivån själv, men har fått berättat för mig att det gör ONT att spela mot allsvenska anfallare. Sedan måste han värdera bättre. Passningarna kommer alltför ofta alltför sent om det ens hinner komma till en passning och anfallen rinner ut i Skrea strand. Dribblingarna sker ofta stillastående och en lyckad dribbling följs sällan av ett ryck. Jag vet inte om han ser långsam ut, är långsam eller struntar i maxlöpningar.

Giorgi är inblandad i mycket och har några avslut, men han verkar ofta glömma bort att han kan använda sig av sina lagkamrater för att göra mål, att han inte måste avgöra varje match för egen maskin. Han söker skottlägen, men han söker sällan efter medspelare som står i bättre positioner och frågan är om han inte har kört fast? Frågan är om han inte tycker att han är för bra? Att han liksom inte riktigt litar på sina lagkamrater. Eller har han en agent som säger till honom att vägen till kontinenten står öppen om han gör många poäng?

Avslutningsvis vill jag återigen lyfta Sebastian Eriksson. Det går oftast snabbt när han får bollen. Beslut fattas snabbt och han vet var han har sina medspelare när han får bollen. Skulle kanske spelat med något högre risktagande igår. Efter slutsignal gick topplocket och Sebastian spårade fullständigt ur och vi ska nog tacka Vibe och Ferran för att Eriksson inte gav sig på domarna. Nu gav han sig, enligt vad jag har förstått på interiören på Falcon alkoholfri arena och det hoppas jag inte ska rendera någon avstängning. Om inte Häcken väljer att överklaga, vill säga. Situationerna som leder till utbrottet har alla sett och bollen var väl inte ute, men nog fan brottas Wikström ner? Men om vi vänder på myntet, varför går Emil Holm in i straffområdet? Han är och kommer aldrig att bli en dribbler och visst är det kontakt mellan honom och försvararen som vinner duellen, men en straff där hade indikerat att domaren varit köpt eller hade spelat på 2-0 som slutresultat.

Avslutningsvis vill jag säga att det tog i runda slängar en timma att traska från arenan till tågstationen. Avgå, den som planerat sommarstaden Falkenberg.

Kategorier: Krönika

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *