Inför vissa matcher kan det vara svårt att vara i nuet. Man går och oroar sig, funderar över hur startelvan skall formeras och Blåvitt har ju faktiskt inte gjort mål på Gamla Ullevi i år. Idag var en sådan dag. Den började med ett dop och kanske blev jag lite (väl) inspirerad i kyrkan…
Blåvitt hade som sagt inte gjort mål på Gamla Ullevi i år. Inte heller hade vårsäsongen avslutats med målkavalkader. Men så stod han där, likt en hägring, nummer sju och visst var det nummer sju som satte dit årets första Gamla Ullevi-mål. Äntligen stod kapten Sebastian Eriksson där redo att leda sina lär…kamrater i kamp. Och som han gjorde det! Han spelade inte i en position vi vant oss att se honom – han hade en något mer framskjuten roll och det är precis där han ska vara. Han trivs där, som han själv uttryckte det i pausintervjun med pappa Patrik Westberg (är tydligen slående lik Sebastians far).
Sebastian fördelade bollar, vågade svåra lösningar. Chippen mot Söder var en delikatess som möjligen förtjänade ett bättre öde. Passningen ut till Wernersson i 32:a minuten var också ett bevis på vilken fin spelare vi förfogar över. Om jag i den här glädjens stund ska unna mig att vara lite negativa eller formativa i vår feedback så kan jag säga att visst såg man att han inte spelat allsvenskt på ett tag. Han blev överraskad när han hade en gubbe i ryggen, men kämpade tillbaka bollen efter ett par enkla bolltapp. Jag har sett rappare tvåfotare i mina dagar, men ge det ett par veckor så ska vi nog få se en ännu bättre Sebastian Eriksson.
Han sa också i pausintervjun att han ville springa 100 meter som förra gången, men att han bara orkade 15 och det säger en del. Han har i princip inte spelat match sedan i höstas och då spelade han skadad. Får han vara frisk så kan vi nog få uppleva en Sebastian Eriksson i sitt livs slag, om än med mindre frenesi och kanske med mer finess. Jag tänker inte hänge mig åt vinjämförelsen med tanke på att Sebban var landslagsman för ett antal år sedan och, visst det vore fantastiskt, men så bra blir han kanske inte igen.
Matchen då? Sundsvall var direkt bleka, vilket förvånade mig. Jag trodde att Blåvitt skulle få slita betydligt mer för poängen. Det blev onödigt nervöst mot slutet.
Sargon överraskade mig positivt och var involverad i en del. Stod tidigt för ett par enkla tapp och slog bort en del passningar, men han sprang inte och gömde sig för det och spottade upp sig ju längre matchen led. Starfelt var magnifik och det känns väl inte som att vi kommer få behålla honom säsongen ut. Var han allvarligt skadad eller skyddade man honom vid bytet? Da Graca kom in och gjorde det godkänt, men var kanske något passiv vid målet? Calisir blev målskytt och stod för ett par fina passningar. Robin Söder behöver göra mål. Nu löste det sig ändå, men vi behöver en anfallare som gör mål. Han gör så mycket rätt, men det vill sig inte riktigt. Hoppas på ett enkelt mål eller två mot Falkenberg nästa helg.
Hoppas att vi kan konservera den här formen till nästa helg för att då kommer Falkenberg få det riktigt svettigt.
