Efter våran knackiga start på säsongen har pöbeln såklart börjat leta i myllan efter syndabockar. Tränaren får såklart en släng. Sena byten, skrivandes i block, ej uppvisande av känslor. Någon spelare åker på det. Fengers märkliga bortfall(energiläckage) som kan vara allt från att han åkt på nån flunsa/covid eller helt enkelt gått in i väggen. Skadan på Noah Tolf har fått ilskan att pekas mot Jallow som ersatt honom, eller i längden hamnar kritiken mot sportchef Hannes Stiller som inte lyckades hitta en duglig ersättare till Noah, om han ens letade. Och en av de större syndabockarna hittils heter, enligt pöbeln då, Filip Ottosson.
Med Ottossons ankomst kom också ett påbud om förändring. Nu fick vi en skicklig passningsspelare som skulle hjälpa oss att kontrollera matcher på ett annat sätt än det vi gjort. Kunna spela mer till våra styrkor och själva bestämma när vi skulle anfalla respektive ställa oss på rätt sida. Tre matcher in i säsongen har det inte blivit så, vi står på en poäng och spelet har stundtals sett långsamt ut. Lite från ingenstans har det också tillkommit en debatt om bollinnehavet. Om det får för stor fokus. Mattias Bjärsmyr i podcasten ”Hunden, Katten, Glassen” brukar, tillsammans med sina podkollegor ofta komma tillbaka till ämnet om de pratar om IFKs senaste match eller allsvenskan i övrigt. Bjärsmyr brukar raljant hävda att omställningar är det bästa sättet att göra mål på, vilket i mångas fall liknas med att är ett kontringslag. Låter motståndet ha bollen och löpa på dem när de tappar boll i dåliga lägen. Han har inte fel, ett effektivt presspel och vassa omställningar är potent och vackert att se på när det funkar. Men det har blivit som en grej att man inte kan ha båda. Så fort IFK spelar match och oavsett vinner eller förlorar blir det alltid en diskussion om bollinnehavet. Och min bild är att podden lite har smittat av sig på övriga supportrar på sociala medier. Det länkas bilder på tabeller där vi efter tre omgångar leder possession-ligan. Några hävdar att det är bra, men fler hävdar att det är dåligt. Spelidén är för dålig, långsam och lättläst. Ottosson spelar för dåliga bollar framåt, Heintz spelar på fel position, ABW erätter Fenger istället för nye fräcke Thiago som verkar vara långt bort från spel osv osv.
Som vanligt tror jag sanningen ligger i mitten, om det ens är en sanning. Kanske mer av en perspektivfråga. Men här är mina två cent i frågan i alla fall. Med mig har jag, förutom mina egna åsikter och känslor, statistik och datavisualiseringar. Kör vi!
All data kommer från PlaymakerAI och visualiseringarna är både från Playmaker och mig själv.
Till att börja med: jag struntar i bolleinnhav. Spelar ingen som helst roll om vi har mer eller mindre, jag bryr mig mest om hur vi kommer till målchanser och huruvida det sättet fungerar eller inte. Det har varit mitt mantra sedan jag började fokusera mitt supporterskap med denna linsen på ögat. Jag kommer således inte att propagera för antingen eller. Det jag däremot kommer försöka göra är att förstå, analysera vad jag kan och förhoppningsvis ge lite perspektiv.
Bollinnehav, som sagt. Vad är det ens? Enkel matematik säger att man räknar hur många passningar som slogs i matchen mellan lagen och sen delar upp dem lagvis och sätter en procentsats på det. Enligt sajten bolldata.se ligger vi på mellan 60-63% bollinnehav baserat på våra tre matcher, och det är MYCKET. Men vad säger sifforna egentligen? Till att börja med kan vi ju bena ut var på planen vi har bollen.
Delar vi upp planen i tre zoner(def-mitten-off) ser vi ganska klart att vi trillar boll mest i den centrala delen. Inget konstigt med det, tror de flesta lag har det såhär. Det kan tyda på kontroll, men kan också tyda på att motståndet faller ner i defensiv shape och släpper upp oss, i princip. De spelare som passat bollen mest är spelare som August Erlingmark, Rockson Yeboah och Filip Ottosson. Två mittbackar och en mittfältare, som ofta fallit ner i en slags vänsterbacksroll och fördelat därifrån. Sällan under press. Detta är inte heller konstigt eller signifikativt för vårat spelsätt. Backlinjen är i regel alltid i topp här.
En fotnot, som är ack så viktig ändå, är att kolla på vilka lag vi har mött. Elfsborg, Häcken och Halmstad är inga lag som gillar att ha bollen inom laget speciellt långa stunder. Tvärtom är alla tre lag som inte har något emot att falla ner ganska djupt och låta motståndet ha bollen. ”Bjärsboll”, om man säger så.
Men vad kan vi mer se från siffrorna om vi lyfter på huven lite? Vi kan till exemel kika på KPIn ”Field tilt” som mäter hur mycket av spelet som fördelas på motståndarnas planhavla kontra sin egna.
Här har vi alla stockholmsklubbar framför oss, och klubbar som Mjällby och Gais strax bakom. Så vi kan med säkerhet säga att vi väger över spelet på motståndets planhalva. Så långt allt bra, att spela närmare målet är ju att föredra, eller hur? Men nu till det som inte funkar då.
Mäter vi fram inträden i box faller vi av ganska mycket jämfört med våra konkurrenter. Här har vi alltså ett problem som vi haft i flera år. Vi har problem att få in bollen i boxen. OCH vi tenderar att oftast få in bollen i boxen via inlägg mot ett ganska städat försvar, men det är en annan fråga.
Vårat xG per match skvallrar också om var vi faller av. 1,6 xG per match är inte kattskit, men det är inkluderat en straff och datan är låg/dopad efter bara tre omgångar. Tror inte Hammarby kan ha över 3 mål i xG hela säsongen tex.
Här är också en KPI värd att förbättra. Vid bollvinst, som vi är ganska bra på, topp tre faktiskt, har vi svårt att komma till avslut med. Vi tenderar att spela hem bollen snarare än att gå på attack. Det är inte bara att göra, jag fattar det, och bollvinst högt mot ett redan lågt stående försvar innebär inte alltid öppna landskap sett till löp och passningsvägar.
Så, min tanke kring frågan om bollinnehavet är att det är rätt värdelöst att bara ta som värde i sig till en samlad bedömning. Det som spelar roll är vad man gör med bollen. Finns mycket mer att dyka ner i, hur vi spelar oss fram med Ottosson som främsta exempel och vad som kan tänkas vara nycklar till att låsa upp laget, få lite syre i spelet och i slutändan då, poäng. Jag kan också sucka högt när spelare och tränare går ut och är ”nöjda” med spelet efter förlust och hävdar att vi vinner matchen 9 av 10 gånger osv. Lika irriterad kan jag bli på olika halmstrån man vill greppa. Jag är en datakille och älskar att se spelet såhär, men jag kan bli irriterad när man bara kastar ut sig data utan kontext eller förklaring. xG i match-sändningar är ett annat exempel. Jag gillar att redovisa xG som ett värde över tid snarare än en enskild match. Men sån är jag!
Tänker återkomma till vårat spelsätt lite mer ingripande efter matchen mot Gais då vi har fem matchers data att analysera och lite mer lugn och ro, förhoppningsvis. Tack för att ni läste och ses nästa gång!
P.S Ser att texten på vissa bilder står 2025. Det beror på att jag återanvänder mallar från förra säsongen och har glömt att ändra. Datan är fortfarande från nu! D.S