Den som följt mig här på bloggen eller på X vet att jag gillar att ta avstamp i diverse KPIer för att följa upp saker och ting. Jag vet att vissa stör sig på att fotbollen ibland kokas ner till att följa siffror istället för spelet i sig i den moderna cirkus som fotbollen också är, men jag är väldigt förtjust i det tugget, även om det inte får gå till överdrift. Genom att ta avstamp i 4 olika KPIer tänkte jag försöka gräva lite djupare och visualisera på planen hur dessa KPIer ser ut och om man kan följa upp dessa över tid. Tror ni fattar om ni läser vidare.
All data kommer från analysverktyget PlaymakerAI. Visualiseringar och bilder är dels från dem och dels från mig själv.
KPI nr 1: Passning till sista tredjedelen
Vi är ett relativt framåtlutat lag som helst inte bollar för länge i backlinjen utan vill spela bollen framåt om det går. Kikar man på andra KPIer som PPDA och Field Tilt, som mäter hur ofta man passar runt bollen på offensiv planhalva kontra defensiv, är vi också där väldigt lutande åt det offensiva hållet. Ganska olikt hur vi spelat historiskt! Men, för att djupdyka lite, ville jag se hur vi faktiskt kommer till sista tredjedelen. Vem slår passningarna dit och var i från?
Det jag gjort är att ta fram vilka fem spelare som främst slår passningar som hamnar i sista tredjedelen med passningar i öppet spel, alltså inga fasta situationer, samt att placera ut dessa passningar på planen. Det blir lite rörigt! Men jag tror ni förstår vart jag vill komma lite. Gustav Svensson är den som helst slår fram bollen, men övriga spelare tenderar att hovra till vänsterdelen av planen, med undantag för Kruse som är en mer central figur. Att just Kruse ligger så pass högt är ett bra kvitto på den utveckling han tagit sedan förra säsongen då fler passningar gick i sidled och hemåt. Kul fakta här är också att den som vi främst söker med passningarna till sista tredjedelen varit Eman Markovic på 80 st pass, sedan kommer Heintz på 59 innan vi hittar Fenger på 41. Då de flesta passningar här går åt kanterna till, är det kanske inte så konstigt, men ändå kul!
KPI nr 2: Passningar till straffområdet
Här finns det ganska mycket förbättringspotential att kunna skruva på över tid. Vi är inte bra på att skörda frukten av våra inträden i offensiv tredjedel med tanke på att vi är så pass bra på att ta oss dit. Detta kan bero på många faktorer så klart; Rörelsen i box, inlägg som fastnar/är för dåliga och tendensen att hellre spela bollen hemåt och runt är bara några av de faktorer som spelar in.
Tobias Heintz är i relativt ensamt majestät här, vilket är föga förvånande. Något som man kan anmärka på är att sedan han fick ta steget in centralt kommer hans passningar från lite mer attraktiva delar av planen och är inte lika långa. Ligger han ute till vänster kommer många av hans inspel till genom inlägg. Föredrar Heintz centralt här, då just hotande passningar centralt är något jag efterfrågat sedan Stefan Rehns tid, mer eller mindre. Markovic också högt upp här, men lär knappast göra så mycket mer. Clemmensen kommer sannerligen klättra i tabellen över tid och Aloium borde ta sig in inom kort. Här kan många fler kliva fram, tycker jag, främst Noah Tolf som har foten men inte riktigt kommit i lika bra lägen längst fram.
KPI nr 3: Nyckelpassningar
Med nyckelpassningar menar man i detta sammanhanget passningar som leder till skott, mer eller mindre. Och tyvärr är vi även här på undre halvan och en bit under medel. Det är inte så konstigt, är man på undre halvan på inträden i box är man sällan så mycket högre rankad när det kommer till skott, men det är likväl anmärkningsvärt. Att det finns potential till förbättring här är bara förnamnet.
Nu börjar Max Fenger göra sig känd, men ”stora” grejen här tycker jag är att Kolbeinn ligger bakom så mycket skott som han gör. Värt att notera är att skottpassningar inte behöver vara inträden i box på samma sätt, en del av Kolbeinns skottpass kommer från direkta sidledspass mitt på offensiv planhalva tex. Men det är ändå något som sticker ut. Heintz, som ju är våran, och just nu hela seriens, assistkung är logiskt nog i topp. I övrigt är vårat kantfokus kännbart även här.
KPI nr 4 – Skott
Ännu ett litet sorgebarn, tyvärr. Vi har under seriens gång haft oerhört svårt att komma till avslut genom det öppna spelet. Att vi är bra på fasta är GULD VÄRT alla dagar i veckan, men denna KPI gör i alla fall mig ganska nedstämd. Nu ligger vi där vi ligger i tabellen, så vi kommer högre på KPIer som xG per skott och sådär, men över tid är det snarare anomalier än en gameplan att stå efter. Billborn och Björklund har vid flera tillfällen nämnt att vi måste bli modigare i vårat passningsspel framåt, och med det kommer det mer skott i slutändan, det är jag säker på.
Ingen större förvåning här. Tobias Heintz är den som slår in flest bollar i straffområdet, spelar fram till skott och som skjuter mest. Att kalla honom för vårat kreativa nav är en underdrift, skulle jag säga. Fenger är tvåa, som våran 9a helt i sin ordning. Värt att notera är att Fenger i princip alltid tar sina avslut från bra lägen. Imam Jagne är den utöver våra forwards och yttrar som helst skjuter, men än så länge lösa skott. Ironiskt nog kan man se på Kolbeinn, som inte kommer med här på sina 8 skott, som gjort 5 mål. DET är effektivt. Ska dock sägas att hans skott är vissa gånger på mållinjen också medans Imam föredrar att döna från avstånd med sina häxpipor