Regn, termometern kämpar sig strax över nio grader, en (förvisso lättare) vind och kvaldrama. Vitala ingredienser för hösten med andra ord. Kanske var löven utanför stängslet, bakom Blåvitts supportrar, någon nyans för gröna.

Gröna i den här typen av sammanhang är också Blåvitts A-lag som i överlägsen stil vann sin division 3-serie genom att vinna samtliga matcher. ÖIS lag är, som den trogne BaraBenPodden lyssnaren vet, av det mer rutinerade slaget. Men fotbollsmatcher avgörs som bekant inte genom att domaren kollar passen (körkort är inte aktuellt för fler än ett par Blåvita spelare) och räknar ut vem som har högst snittålder.

Det ska naturligtvis spelas om det hela.

Foto: Emelie Hübner

Tränare Peter Svanström såg avslappnad och glad ut. Spelarna, anförda av stortalangen Malva Larsson, såg taggade ut inför avspark när de gick ut till tonerna av Sång till Friheten.

Det ska naturligtvis spelas om det hela.

Blåvitt är snabba när de går till anfall. ÖIS spelare är något mer resoluta. Bolltempo kommer att bli nyckeln för Blåvitt i den här matchen. Man spelar trevlig fotboll och hittar fina ytor att spela i. Bollen går som på ett snöre under vissa sekvenser. Däremot blir man hårt straffade vid slarv.

I 20:e minuten fick Blåvitt så en biljett in i matchen även resultatmässigt. Filippa Hopkins slog en passning som styrdes av en hand och domaren blåste och pekade på straffpunkten. Straffen räddades tyvärr med viss möda av Örgrytes lyckosamma målvakt.

Foto: Emelie Hübner

Alexandra Larsson gör det riktigt bra som balans. Ständigt spelbar, täcker ytor och hittar både enkla passningar och en del med lite högre svårighetsgrad.

Blåvitt spelar över lag med hög svårighetsgrad och ett otroligt mod. Nerverna är som bortblåsta. Ibland spelar man så svårt att man sätter i halsen på läktaren. Det är väl som det ska vara med den saken, ungdomlig entusiasm och allt det där. I den 30:e minuten betalade så den där entusiasmen av sig. Blåvitt nätet för första gången den här matchen (det skulle bli några till…). Isabella Svanström tryckte dit den så viktiga reduceringen (viktigt bortamål dessutom!).

Första halvlek påminde en del om en slugger mot en lite kvickare boxare. Blåvitt försöker med frenesi köra slut på Öis som i sin tur tålmodigt väntar på att hitta luckor för att sätta in sina kraftfulla attacker.

Ungefär här får jag sluta kopiera anteckningarna från mobilen. I minut 83 hade jag en färdigskriven krönika om bortglömda glasögon och allt vad det var som inte alls gick i dur. I den 84:e minuten gjorde duktiga Gianello 4-2. Bra med tanke på bortamål, tänkte jag.

I minut 85 gjorde Novalie Jensen 4-3.

foto: Emelie Hübner

Det stannade inte där.

I 92:a minuten efter en tilltrasslad sätter Jenny Helgesson 4-4.

Efter matchen försökte jag få en kommentar från tränare Svanström, men han tackade för senast och var i det närmsta mållös (passande ordval, ändå) och i euforin lyckades jag i alla fall förstå att han var nöjd med upphämtningen.

Resten av andra halvlek kan vi bara lämna till handlingarna. Det är ju målen som avgör matcher. Inte när de görs.

För övrigt fanns inget kaffe kvar i kiosken (Avgå, ÖIS!), men det kan jag ta en dag som denna. Ses på onsdag!

Strax över 1000 åskådare, berättade speakern. Nytt publikrekord. Om det gällde hela föreningen eller endast damsektionen låter jag vara osagt. Oavsett det, låt oss fylla Valhalla IP på onsdag och du som har möjlighet: ta rygg på Tobias Hyséns initiativ.

Categories:

BaraBen-podden