Första vinsten på en halv evighet

Inför matchen mot Falkenberg hade Blåvitt inte vunnit på 14 raka allsvenska matcher. Senast man vann var i de stora experimentens kamp där tvångsmässig possession mötte man-man-experimentet från Solna. Kejsarna var kanske inte nakna, men kläderna var inte lika fina som de själva ville framhålla och nu står vi där vi står med för få poäng och en ny tränare. Vad skulle Blåvitt göra annorlunda mot Falkenberg? Jag är inte så naiv att jag gick in i den här matchen med en tro på att Nilsson plötsligt genomdrivit ett paradigmskifte men jag var nyfiken på att se om jag kunde se några skillnader på det som kom att kallas Nya Blåvitt och Blåvitt med en ny tränare.

bild: kanal 5/dplay

Spelet var kanske inte väsensskilt men det var ett helt annat Blåvitt än det vi vant oss vid de senaste säsongerna. Inte minst var ledningsmålet en fin illustration av det. Vänsterinlägg av Kalley, en Wernbloommage och ett påpassligt Farnerudavslut. Pang, pang, pang.

2-0 kom av bara farten och även det via ett inlägg där samme Wernbloom var inne i straffområdet och störde. Den här gången slogs det av Alexander Jallow som var fullständigt dominant på sin högerkant.

Inläggen var inget nytt, men att det faktiskt blev farligt vid sådana situationer kändes inte igen. En annan sak som var annorlunda var defensiven (visst, vi mötte Falkenberg) och jag kom på mig själv med att bli nervös av gammal vana vid varje fast situation på defensiv planhalva. Det blev aldrig riktigt farligt. När Blåvitt hade vunnit första duellen såg man till att även vinna den andra och man rullade inte bollen till närmsta spelare till varje pris.

Bollen var mer i luften än vi vant oss vid och kanske stressade man bort bollen i onödan vid något tillfälle, men hellre det än att låta motståndarens anfall fortsätta i form av presspel.

Hasse dansade runt med bollen och såg verkligen ut att vara på gång igen. Jakob Johanssons fokus var oftast att spela bollen framåt och Alexander Farnerud kommer bli svår att flytta på. Wernbloom skarvar, garvar, brunkar och ställer krav. Däremellan lyckas han vara precis där han behöver vara i princip hela tiden.

Sana slog en straff som får Nilssons 94-polare Milds straff från VM att framstå som helt ok. Å andra sidan revanscherade han sig när han satte sitt andra försök för dagen.

Kalleys flöt fram några gånger längs kanten med en respektlöshet som sa annat än att det här var hans andra allsvenska start. När han får ordning på positionsspelet (som var ljusår bättre idag än senast) har Blåvitt en vänsterback att räkna med på riktigt. Det är fascinerande det där med vänsterbackar och Blåvitt.

Sargon gjorde sitt mest energiska framträdande sedan han skrev på. Fin med bollen var han också. Vågar man hoppas på en pånyttfödd Skövdeson? På tal om energi: Sebastian Eriksson ska in i det här laget också. Det här kan bli riktigt bra på sikt.

Efter att ha sett Nilssons tränardebut för IFK Göteborg vågar jag fastslå att Blåvitt inte kommer åka ur och jag tror heller inte att man behöver vara orolig över att Blåvitt bara kommer spela långbollar heller. Det här kändes som riktiga, energiska Blåvitt.