Landslagsuppehåll har på senare tid blivit synonymt med diskussioner i poddar, artiklar i media, ett och annat twitterinlägg om IFK Göteborgs 86:or (och Gurra). Jag förstår att det säljer. Några av landslagets bästa (går att ifrågasätta, jag vet) spelare på 00- och 10-talen kommer ju från IFK Göteborg. Den ständiga frågan, den alltid lika aktuella ställs: När kommer du hem till Blåvitt, då?
”Nej, vi har snackat om att det vore kul”, säger Berg. ”Vi har en whatsapp-grupp”, sa Wendt. Wernbloom (duckar frågan genom att sluta i landslaget) säger ingenting och Gustav Svensson, den vältalige, vet inte bättre än att svara vänligt på samma fråga samling efter samling. Han ger ungefär samma svar varenda gång, ändå står han där och ler, väluppfostrad som han är.
Nu under senaste mediasittningen fick man det till att han ställer dörren på vid gavel. Läser man endast ingress och rubrik så låter det så. Gurra är klar! Scrollar man ner till slutet av texten står att läsa att han inte på långa vägar är klar. Han vill ju helst utnyttja sitt optionsår i regniga, men ack så moderna, Seattle. Puffen för artikeln är, in my humble opinion, lögn och förbannad dikt.
I alla fall. Det fick mig att fundera kring hemvändarna. Det fick mig att vilja resonera kring vilka det faktiskt finns plats för. Det blir inga sannolikhetskalkyler, på grund av min högst begränsade insyn. Vi kan kalla det en analys. Jag iklär mig rollen som sportchef för en stund. Håll i hatten.
Kaffet är klart. Nu kör vi.
Vi börjar bakifrån. Bjärsmyr (ingen kan begära någonting av honom sett till den fadda smaken hans senaste sejour avslutades med) hade sin chans att vända hem i somras när klubben verkligen hade haft behov av en mittback till. Det gjorde han inte. Blåvitt kommer att behöva förstärka försvaret under vintermånaderna. Han får sparsamt med speltid i Turkiet, men jag har svårt att se att han ansluter i januari när han dessutom har ett halvår kvar på kontraktet. Jag har svårt att se en plats för Bjärsmyr i truppen sommaren 2020 (såvida inte Da Graca gör en supervår och säljs för 20-30 miljoner).
Wendt då? Wernersson behöver konkurrens för att utvecklas, annars är jag rädd att vi får se en utveckling lik den Emil Salomonsson hade efter att Adam Johansson lämnat. En stadigt neråtgående kurva. Knäckfrågan här blir: Klarar Wendt att vara sparringpartner åt Wernersson och hamna på bänken under majoriteten av säsongen? Tveksamt. Det vore, i teorin, en bra värvning sett till vad han kan dela med sig av till resten av truppen. Han har ju varit med, om man säger. Kontraktet går förvisso ut till sommaren och ett alternativ hade behövt vara på plats i januari, sett till att Edvin Dahlqvist knappast får nytt kontrakt(?) efter ett tufft år.
Å andra sidan kan man lösa eventuella vakanser internt. Sebastian Eriksson kan täcka upp vid eventuella skador eller avstängningar för VW.
Nästa lagdel. Nästa kopp.
Truppen är inte tunn på mittfältet. Men det kanske finns plats ändå?
Wernbloom har, så vitt jag förstår, ett kontrakt som går ut sommaren 2020. Wernbloom behärskar, i dagsläget, samtliga platser på mittfältet. Han skulle dessutom vara ett alternativ som anfallare. Han hade därutöver sålt biljetter genom sitt sätt att vara och sitt sätt att spela. En sådan värvning hade kunnat påverka sponsorer. Det hade varit en jackpott. Plats lär väl finnas i truppen för minst en mittfältare till med tanke på att Amin Affane inte visat sig vara bra nog för Blåvitt och att Hasse med viss sannolikhet säljs i augusti 2020.
Implikationer finns och jag vet att det skrivits att Wernbloom inte kommer att spela i Blåvitt igen. Att han bygger hus i Stockholmsområdet (kanske är klart nu, vad vet jag) påverkar oddsen på ett negativt sätt, naturligtvis.
Gustav Svensson kan spela på minst två av mittfältsplatserna, men jag har lite svårt att se honom i en offensiv roll. Har dessutom figurerat som mittback under karriären. Med en Gustav Svensson i startelvan kan plats ges till både Paka och Sana samtidigt i princip. Så bra är han. Han spelar dessutom som vore han besatt och den typen av spelare behövs för att ställa krav på sin omgivning. De behövs för att stå upp när det blåser. Plats finns i truppen.
Kan man plocka in båda två? Det beror på vilka som försvinner. Det blir inte bra om en 33-åring och en 34-åring ska springa runt och ta upp startplatser i en säsong eller två. Unga förmågor som Adil Titi, Paka, Erlingmark behöver speltid för att kunna utvecklas och någon typ av rotationssystem skulle krävas för att inte få ett alltför stort missnöje.
Jakob Johansson är väl för ung för att vara aktuell? Kanske den senaste skadan gör att han vill vända hem för att starta om. Jag har nog lite svårt att se det hända. Men om jag leker med tanken att han skulle vara aktuell för en hemkomst till sommaren så måste en av ovan nämnda mittfältare väljas bort (Wernbloom väljer, som sagt, antagligen bort Blåvitt oavsett).
Nästa kopp (nu är det inte så gott längre). Nästa lagdel.
Marcus Berg är naturligtvis välkommen. Plats i truppen finns. Ett nytt hus är inköpt och väskorna är väl i princip packade? Såväl Söder som Vibe kan vikariera ute på kanterna vid behov för att göra plats för Berg. Marcus Berg har dessutom fått fart på målskyttet nu och jag tror att om han kommer hem till allsvenskan så är han skyttekungskandidat redan under sin första säsong (där han bara kommer att spela halva).
Marcus Berg skulle heller inte ”stå i vägen” för någon yngre eftersom att det, vad jag förstått, är tunnsått med offensiva förmågor i ungdomsleden. Ingen står och knackar på dörren. Både Söder och Vibe har en viss benägenhet för skador och en spelare som Marcus Berg säljer man säsongskort för.
Marknadsavdelningen kan redan nu börja fundera kring vad man ska ta för ett höstsäsongskort.
Nej, jag glömde inte målvakterna. Bengt Andersson kommer inte tillbaka. Alvbåge har det kämpigt i Sirius. Sandberg, är han förstemålvaktsmaterial? Dahlin varvar ner i division 1 och kommer nog inte tillbaka.
