Solen sken ikapp med Poseidon i kväll och Alhassan gjorde i princip vad han ville och… jag kan fortsätta hela kvällen med att ösa superlativ över spelarnas insats i kväll. Men jag måste börja med att be om ursäkt till Poya.
Det finns så mycket att säga om kvällen. Det var så många intryck. Jag sprang på en lycklig Junes Barny efter matchen som verkade vilja fortsätta prata efter att jag gratulerat till segern. Toko (som bar en riktigt svår kavaj) verkade inte lika benägen och jag respekterade det och tog mig mot spårvagnen.
Junes kom dock med en uppmaning: Fortsätt kom, okej? Den vill jag skicka vidare till alla. Och till er som inte börjat komma – gör det! Det här är en säsong där hela världen verkar vara upp och ner och freakin ingenting verkar vara omöjligt.
Anledningen till att jordens rotation verkar ha ändrats stavas Poya Asbaghi. Jag har varit kritisk till både det ena och det andra. Jag har saknat utveckling, spelet har varit naivt och så vidare. Jag kan inte annat än att krypa till korset och erkänna att jag haft fel. Det som hände i kväll (och i tidigare matcher) är något som jag inte kan förklara, eftersom att jag antagligen inte har kunskapen för det, men jag tänkte berätta vad jag såg.
Pressen: Den är helt otrolig. Startas den inte av Söder (hoppas att han repar sig snabbt) så startas den genom en toklöpande Hasse och startas den inte av honom så startas den av Nygren, eller Sargon (som var BRA i kväll) etc. Formationen verkar verkligen vara sekundär och vissa spelare ser ut att ha en fri roll i något som inte kan beskrivas som något annat än ett ordnat kaos.
Frenesin: Som spelarna älskar att göra det här och de ser inte det minsta trötta ut, alla maxlöpningar till trots. Jag. Fattar. Ingenting. Det som såg så fruktansvärt svajigt ut ser nu otroligt robust ut och nog är det Poya vi har att tacka för det.
Giorgi var för övrigt tillbaka i kväll med mål och assist.
Nygren studsar tillbaka med en fin insats och där är verkligen himlen gränsen. Vore spännande att se hur han skulle utvecklas av att vara kvar i blåvitt i ett år till.
Alhassan. Hasse. Klubbdirektör Markussons viktigaste uppgift är naturligtvis att förlänga Hasses kontrakt för att säkerställa att blåvitt får betalt för honom. Jag vet inte om jag sett en så dominant 18-åring i allsvenskan tidigare. Han spelar som om han spelat i allsvenskan sedan födseln och det ska bli extremt roligt att följa hans framfart framöver.
Men, tillbaka till det viktigaste: Förlåt, Poya.
