Jag är av åsikten att de flesta matcher avgörs via mittfältet. Vinner man den delen vinner man oftast matchen. Visst är det mål som gäller så klart, och fasta situationer, defensiv block och shape överlag. Speciellt för oss den här säsongen. Men mittfältet är, i mitt tycke, viktigaste stället att ta mark i. David Kruse har varit våran sexa hela säsongen och har varit en av våra bästa spelare, i min mening. Säker i passningsspelet, rejäl i försvarsspelet och är ofta den som håller tempot och farten i vårat passningsspel. Det går absolut att hävda att han ibland blir för stationär och spelar ”säkert” lite för ofta och går han ur position är det i princip alltid för att falla ner mellan mittbackarna för att ge trygghet och öppna upp mitten litegrann.
Det är däremot skillnad på att spela sexa i ett 4-3-3 där vi har två åttor som mer ska ta löpningar offensivt och fylla på i korridorerna framåt och att spela sexa i ett 4-2-3-1 där det ibland blir två sexor som får växeldra. När vi flyttade in Tobias Heintz centralt, egentligen från i somras då, blev Kruses roll lite annorlunda och hans lite högre utgångsläge gjorde att han spelade bollen framåt mer än vanligt. De senaste matcherna har dock blivit lite av en tillbakagång till säkerhets-Kruse vilket blev markant klart i matchen mot Hammarby senast. Som av en händelse spelar Tesfaldet Tekie där, som spelar sexa på det där sättet jag gärna hade sett Kruse göra lite mer. Därav passar denna jämförelsen rätt bra i tiden. Häng på!
Hammarbys centrala mittfält är intressant på det sättet att det är uppbyggt lite på samma sätt som vårat. Eller snarare att vi gått åt deras håll under säsongen. Deras Kruse heter Tekie, deras mer tvåvägsspelare(Kolbeinn) heter Markus Karlsson och deras offensiva stjärnspelare/poängspelare(Heintz) heter Nahir Besara. Utan att lägga enorma värderingar i vem som är bäst osv(blir bara löjligt) kan jag ändå hävda med besked att Hammarby väldigt sällan förlorar mittfältskampen med den här uppsättningen. Och just i matchen mot oss spelar det också roll hur deras fronttrio såg ut, då Lahdo ofta flöt in från sin vänsterkant för att skapa övertag numerärt i mitten, något vi hade svårt att hantera matchen igenom.
Om vi börjar med att kolla siffrorna lite för vad de båda sexorna gjorde i matchen då? Lite KPIer har ingen dött av.
Nu vill jag inte bara slänga upp data för att peka och säga ”Kolla, Tekie är bättre än Kruse!” och stänga locket, utan vi kan se en hel del intressant i datan här som dels visar hur de spelar rätt olika matcher den här matchen, och dels vilket typ av flyt lagen hade och fick under matchen. Om vi börjar med Kruse märker vi att antalet passningar(26) han slår totalt är i klar underkant mot andra matcher. Tror Kruse snittar på mellan 50-60 passningar per match annars. Även passningsprocent, både överlag och under press, brukar vara betydligt högre. Så vet man hur Kruses data brukar falla ut kan man ganska snabbt konstatera att han hade det tufft. Och när Kruse har det tufft har laget det tufft, helt enkelt.
Man kan utröna mycket när man kollar på värdena under ”Def Area Covered” och ”Off Area Covered”, vilket enkelt utryckt är området där spelarna uträttat mesta delen av sina defensiva respektive offensiva aktioner. Tekie ligger hyfsat likt med Kruse vad gäller defensiven, alltså att han vinner ungefär lika mycket boll och tacklingar på ungefär lika stor yta som Kruse, men sticker iväg rejält när det kommer till offensiv yta som han täcker. Tekie slog 60 passningar till rätt adress, varav 20 stycken faller in som vertikala passningar. Det är passningar framåt, mot mål kan man säga. Här ligger den största skillnaden mellan de båda. Var tredje passning från Tekie spelas framåt i banan.
Ser man till vart de båda tar emot bollen främst ser vi att Kruse(översta bilden) mer ligger får bollen antingen i ytan strax framför mittlinjen till vänster eller mer centralt på defensiv planhalva, en tydlig indikation på Kruses sätt att droppa ner för att erbjuda stöttning och passningsalternativ. Tekie å sin sida håller sig mycket mer centralt men mer jämnt fördelat från sida till sida också, med ganska många instick i ytterkorridor för att täcka när Besara och Karlsson tagit offensiva löp. Kruse mer stationär där Tekie är mer dynamisk i sitt spel. Kollar vi passningskartorna blir det mer klart.
Kruses passningskarta talar om vart på planen han befann sig många gånger. Centralt och egen planhalva. Tyvärr är de flesta av hans passningar framåt eller upp i banan med mer risk just de passningar som inte går fram vilket ju skapar en rätt naturlig reaktion när Kruse mer faller hem på enklare passningar i sidled eller hemåt.
Ser vi till Tekie är kartan ganska lik emellanåt. Det slås en del passningar i sidled hemma på egen planhalva, det är ganska många passningar som slås fel, men man ser också vilken range Tekie har när han spelar. Dyker upp egentligen överallt på planen och styr spelet med korta och till synes enkla passningar som skär mellan linjer och ställer till det för oss.
Som sagt, jag skriver inte texten bara för att poängtera hut mycket bättre Tekie är än Kruse, för det tycker jag nödvändigvis inte att han är alla gånger. Däremot spelar Hammarby en fotboll just nu som får fram det bästa hos honom och laget. I Shaquille Pinas frånvaro har Tekie blivit än viktigare, skulle jag säga, och det var en fröjd(missförstå mig rätt, jag hade hellre sett han skitdålig och vi vunnit såklart) att se honom spela sist. Underskattad spelare helt klart.
Nu går det ju inte att säga till vårat mittfält att vi ska spela likadant som bajen och så är det bra, beror ju helt på vilket material man har och hur man vill spela osv osv. Men Kruse är väldigt viktig för oss på det sättet vi spelar, då egentligen ingen annan mittfältare erbjuder det Kruse gör som paketlösning. Gurra var briljant som sexa men då främst som bollvinnare. Kruse ger skydd för backlinjen, säker fot för passningar och sätter tempot. Samt är farlig på fasta framåt. Men om vi som klubb ska ta nästa steg vad gäller det egna spelet, oavsett om det gäller omställningsspel eller att bedriva verksamheten på offensiv planhalva, borde vi nog ha en central mittfältare som spelar bollar framåt i lite större utsträckning.
Filip Ottosson-värvningen visar lite vad vi tänker där, känner jag. Ottosson är en mittfältare som gärna droppar ner och hjälper backlinjen och trillar boll och täcker ytor där offensiva mittfältare på språng har lämnat, men hela usp:en med Ottosson är ju hans quarterbacks-fot som främst spelar bollar fram i banan till farliga lägen.
Känslan är att vi står lite vid ett vägskäl med David Kruse till nästa säsong. Kanske är en försäljning ingående till efter säsongen? Jag tror han stärkt sina aktier ganska mycket i och med den höga lägstanivå han hållit, men om han blir kvar, hur ställer vi upp då? Det får bli ett annat blogginlägg en annan gång.