Jag älskar fotbollsspelaren och den publika personen Pontus Wernbloom (privatpersonen vet jag ingenting om). Han vände hem efter en superkarriär utomlands med titlar, landslagsspel och mängder av Champions League-matcher. Han kom hem och var den han var, med ett leende lika brett som dialekten.

Foto: Emelie Hübner

Han lägger inga fingrar emellan, Pontus. Han kallar en spade för en spade och är du wingback ska du fan i mig orka springa (Kalley). Är du en så lovande junior ska du fan inte göra så enkla misstag (Holm). Jag minns derbyt (jag vet, alla är inte med på att det är ett derby) mellan IFK Göteborg och BK Häcken 2020. Blåvitt fick med sig en poäng och Emil Holm fick med sig ett bevingat citat signerat Pontus Wernbloom: ”Horribelt jävla inhopp”. Roland Nilsson (fina Rolle!) fick ryta ifrån mot sin adept inför öppen ridå. Wernbloom fick be om ursäkt och alla gick vidare med sina liv. Emil Holm verkade överleva det hela, han också och nu gör han någon form av succé i Danmark och snart i Italien.

Wernbloom hade ett enormt förtroendekapital i föreningen. Det var naturligtvis välförtjänt och allt, trots att han antagligen hade räknat med att prestera bättre fotboll så väl kollektivt som individuellt. Han kom in under Poya och pratade med media om att man inte bara kan spela snyggt hela tiden, att målen står på kortsidorna och många jublade. Äntligen säger någon det alla tänker. Han menade att man måste bli mer cyniska i straffområdena under Rolle och allt detta sa han i media, istället för att ta det internt. Uppfriskande och oproblematiskt, antar jag.

Jag älskar fotbollsspelaren och den publika personen Tobias Sana (privatpersonen vet jag ingenting om). Han kom hem till Blåvitt för att vara kreativ motor (han har ju blivit mer av en innermittfältare på senare år) i Poyas och senare Rolles tremannamittfält. Han har bidragit med poäng, öppnande passningsspel och han har alltid vågat hålla i bollen, oavsett motstånd.

Foto: Emelie Hübner

Som kapten stod han alltid upp för laget. Han kastade aldrig någon taktik eller tränare framför bussen till media. Han ställde upp lika mycket för media efter att ha avgjort borta mot Malmö som efter att ha missat en straff mot Häcken.

Nu verkar där finnas en konflikt med Stahre. Jag kommer inte gå in på det problematiska i att han blev av med sin bindel (formellt var den kanske Söders, förvisso) eller att han flyttats ut på en kant utan att dryfta ett negativt ord till media.

Det enda vi vet är att vi inte vet något om själva konflikten och vad avstängningen bottnar i.

Det intressanta här är att de rykten som sipprat ut handlar om att Sana ifrågasatt taktiken internt (inte i media alltså) under pausen i matchen mellan Blåvitt och Kalmar och att han inte gillar att bli utbytt (till skillnad från…ingen?).

Många därute, som man säger, menar att man ska hålla käften och rätta sig in i ledet, att tränaren bestämmer. Han är chefen. Jag håller med om att tränaren är chefen, men varför låter det annorlunda när Pontus Wernbloom ifrågasätter tränaren jämfört med när Tobias Sana gör det? Om man vill nyansera diskussionen ytterligare kan man slänga in Pakas uttalande i samband med träningsmatchen mot Utsikten där han tog heder och ära av taktiken och menade att han inte hade en aning om vad han skulle göra när han fick bollen.

Diskutera i smågrupper.

Categories:

BaraBen-podden