IFK Göteborg gick till kamp utan Tobias Sana, vars dagar troligen är räknade som Axén sa inför matchen. Den enes död den andres bröd och Hussein Carneil blev trettonde spelare att starta (Stahre har matchat totalt 16 spelare så här långt) för Blåvitt den här säsongen.

Foto: Emelie Hübner

I princip på avspark sätter Bjärsmyr Bahoui på plats. Halvannan minut senare langar Bahoui en högerkrok mot Calle Johansson och när 45 minuter har spelats kan vi fastslå att det är något som fattas i Blåvitts spel. Någon som kan hålla i bollen, någon som vill bryta mönster, en ytter som sitter hemma på Odinsgatan och ser matchen på tv.

AIK är bäst inledningsvis, och halvleken igenom så väl med som utan boll. De spelar med en stor variation: När de kör fast i mitten tar de sig runt på kanterna och Jordan Larsson använder under långa stunder Blåvitts spelare som statister.

När Blåvitt väl tar hand om bollen får man till ett par anfall (två avslut på mål), men man ger också AIK chansen att kontra på Blåvitt som har problem att hålla i och hålla ut och få längd i anfallen. Är det inte för att man slår bort passningar så är det för att AIK vinner den fysiska kampen och annars ger man bort den efter misslyckade trix

Det blir mycket AIK i den här texten, men med tanka på den släta figur Blåvitt visar upp idag är det fullständigt rimligt. AIK har en beslutsamhet i sitt spel: När de kör kör de ordentligt. Blåvitt svarar med det oväntade draget att göra just ingenting.

Simon Thern springer runt och letar boll, Gustav Svensson täcker varenda yta som går att täcka någon sekund för sent och övriga verkar undra hur i hela världen de hamnade här.

Andra halvlek inleds makalöst tempofattigt.

Vilhelmsson första heta chansen när han påpassligt snappade upp en boll efter en Aieshdribbling och tog fart mot straffområdet. Vilhelmsson fortsätter att stångas och slita. Han är bra i det felvända spelet, men idag får han i princip bara långa, höga bollar att jobba med. Han fick i princip inget att gå på i djupled, vilket är besynnerligt. Inbytte Yakob (kors i taket – dubbelbyte redan i 60:e minuten) fick andra och sen blev det inte så mycket mer.

Foto: Emelie Hübner

Bytena gjorde varken från eller till för Blåvitt. När Blåvitt inte kör då kör de verkligen inte. Under långa stunder var Blåvitt orimligt svaga.

Allt går dock inte fel. När Hahn går ut och hänger tvätt står Jallow som en extraslips och räddar på mållinjen. En stund senare orkade Blåvitt inte längre stå emot. Thern förlorade kampen mot Bahoui och Vilhelmsson släppte Milosevic och AIK tog tämligen logiskt ledningen. I övrigt gör Bjärsmyr (några misstag i dag förvisso) och Calle Johansson det bra.

Efter målet är det en tråkig match. Blåvitt får inte fatt i bollen, bytena gör ingen skillnad och Gustav Svensson drog på sig någon form av skada och den såg inte ut att vara av det snabbläkta slaget. Baksidor är ett aber. Baksidor när du passerat 30 är ännu lurigare.

Blåvitt hade inte några nycklar för att ta sig ur varken presspel eller för att skapa några direkta chanser för egen maskin. AIK kontrollerar egentligen matchen från start till mål och det är inte enbart för att AIK gör en bra match.

Ja, och så fick Erik Sorga äntligen debutera.

Categories:

BaraBen-podden