Vi förlorade iallafall inte…
Matchens…
Prestation var Giorgi Kharaishivilis härliga kyla när han i ett riktigt prekärt läge tålmodigt står och väntar och väntar och väntar på att få slå en ruskigt viktig straff i minut 87 och bara stirrar ut Stuhr Ellegaard och enkelt bredsidar in bollen i motsatt hörn.
Glädjeämne var IFK Göteborgs första 20 minuter av matchen där man styr spelet totalt, inte släpper till några chanser bakåt, skapar 2-3 halvchanser men framförallt tre riktigt fina lägen. Med en sämre målvakt i Elfsborg och lite större skärpa i Blåvitt hade man haft en ledning med minst 2-0 efter matchens första 20 minuter.
Utropstecken var Amin Affane som sågades av mig inför matchen men som verkligen kom in och bidrog rejält till Blåvitts upphämtning. Han var involverad i båda målen och hade en annan fart och kvickhet i spelet än vad han haft tidigare den här säsongen.
Frågetecken får återigen placeras på Erik Dahlin och om han verkligen ska vara Blåvitts ohotade etta, han släpper gång på gång in för enkla mål och sprider absolut ingen trygghet till backlinjen. Vid ett par tillfällen var det riktigt dålig kommunikation mellan honom och backlinjen och i luftrummet är han helt enkelt för svag för allsvenskan. Nu är det hög tid att ge Tom Amos chansen att visa vad han går för i skarpt läge!
Clown är återigen Mohammed Al-Hakim som igår verkligen drog sina domslut ur en tombola, det var missade varningar, felaktiga offsideblåsningar, straffar som inte blev av och straff som blåstes men absolut inte var någon straff och som lök på laxen också en ny bedömning av regeln som alltid ger rött kort när en skalle måttas mot motståndaren.
